Champagnens magi

I only drink champagne when I'm happy, and when I'm sad.

Sometimes I drink it when I'm alone.

When I have company, I consider it obligatory.

I trifle with it if I am not hungry and drink it when I am.

Otherwise I never touch it - unless I'm thirsty.

Lily Bollinger

Vad är det som doftar hav, snäckor, krita och vars smakspektrum pendlar mellan en kaskad av torr kakao, skaldjur, sushi, citrus och kaprifol?
Jo,  Ultra-Brut från Laurent-Perrier, världens mest kända, helt torra champagne, gjord på pinot noir och chardonnay utan en gnutta sockertillsats och lagrad i källare i 4 år.
Två gånger under ett dygn har jag nu fått uppleva denna mångfacetterade skapelse i näsa och gom. Först till champagnemiddagens andra förrätt, en carpaccio på kallrökt florstunn hälleflundra med marinerat sjögräs och en mild örtolja.  Sedan som solitär under provningen av tre champagner dagen därpå. Det hela mästerlikt orkestrerat av flerfaldige världsmästaren i champagne- Richard Juhlin.

Den f d gymnastikläraren som bytte vattenflaskan

mot sprudel och blev bäst i världen på bubblor.

Nej, jag hade inte hyrt in honom för en privatlektion i den ädla konsten att dissikera guds bubblande gåva till mänskligheten, även om jag förskräckligt gärna skulle ha önskat det. I stället försiggick denna händelse ute på Östersjön ombord på Viking Amorella, där 150 likasinnade (säkert)  vänt den grå vardagen ryggen för att njuta en stunds porlande lyx.

Och vilka lärdomar drog vi då?  Till exempel att vi, enligt norsk forskning, så småningom kommer att tappa vårt luktsinne  eftersom vi inte längre behöver det för att försvara kroppen mot farliga födoämnen - se parallellen med svanskotan som en gång var vår svans.

Alltså måste vi hela tiden öva detta viktiga sinne, konstaterade Richard Juhlin och uppmanade oss ett sticka våra näsor djupt ner i det första glaset champagne-Brut L-P- från ovannämda vinhus. En medelsötad , balanserad variant, perfekt som fördrink till den väntande fyrarättersmiddagen.

Hur många bubblor finns det i en champagneflaska?

50 miljoner!

Och vad doftar och smakar en champagne  om man tillsätter 30 gram socker och låter den lagra i 7 år och sedan sparar den i ytterligare 4 år, som Brut Vintage 1999? Nytvättade lakan, honung, bränt socker, vanilj, röda äpplen- eller som vår maestro sammanfattade det: Ett klubbslag! Knappast en välkomstdryck men ljuvlig i symbios med den lena gåslevern på smörstekt brioche.

Och så- skulle det visa sig- resans höjdpunkt, den knastertorra ultrabruten, ovan beskriven. Definitivt ingen nybörjarskumpa, och definitivt starkt beroende av en elegant följeslagare på tallriken. Men en nyttig och inspirerande lektion i champagnens sällsamma värld.

Liksom den avslutande Alexandra Rosé Vintage 1997, en prestigechampagne producerad i endast 12 000 flaskor. En  komplex smakhistoria av mandlar, smultron och grädde som allierade sig förträffligt med renfilén och den blåbärskryddade skyn.

Efterrättschampagne? Sådan förefinnes icke, enligt vår läromästare som också tog tillfället i akt att ge TV4 en släng för inslaget om  de unika champagneflaskorna från början av 1800-talet som hittats utanför Åland.
Trots att han på ett tidigt stadium kopplades in i det delikata uppdraget att rädda och provsmaka dyrbarheterna struntade TV4 i en intervju och lät i stället kanalens egen vinprofil utljuta sig i rutan om flickor som dansar på tungan i högklackade skor..
Surt, sa räven.