Apropå julens maltiga drycker. Förutom en smakpalett av några av varje års nyheter bland julölen anser jag att portern intar en självklar plats på julbordet. Men inte vilken porter som helst. Det ska vara Carnegie Porter. Av flera viktiga skäl.
1. Flaskan. Med sin korktryckta etikett, oberörd av senare tiders trender, är den en verklig prydnad och stämningsförhöjare.
2. Smaken. Den lite brända karaktären med en svagt förnimbar sötma av choklad och kaffe är en utmärkt följeslagare till många av julens kryddningar och dessutom oumbärlig i mumman.
3. Kulturarvet. Carnegie Porter är Sveriges äldsta ännu levande varumärke, värt att vårda in i framtiden. Inte vill vi väl att något multinationellt företag ska köpa upp även denna svenska klenod? Eller värre- försvinna helt.
Risken finns. Carnegie Porter för en tynande tillvaro i ölhyllorna och nu har Carlsberg gått ut med en annonskampanj i hopp om att vi ska börja konsumera detta anrika öl i större mängder, inte bara till julens mat. Bland annat utgör det ett förnämligt sällskap till ostron, kräftor, krabba och färska räkor. Men också till vår vardagliga svenska husmankost, som kåldolmar och pannbiff eller som smaksättare i en gryta, alternativt vörtbröd, för den som gillar det. Dessutom passar portern perfekt till desserter med inslag av choklad - men då ska det vara systemets starkvariant.
Källarsval, 13-14 grader, och med en rejäl skumkrona smakar Carnegie Porter bäst.
Och hur var det nu med varumärkets historia? Jo, den går tillbaka till 1817 då skotten Abraham Lorent började sälja sin porter från bryggeriet i Göteborg. Affärerna gick dock inte så lysande på grund av Europas svaga ekonomi och 19 år senare övertogs rörelsen, som också bestod av ett sockerbruk, av en annan skotte, David Carnegie Jr, då endast 23 år gammal. Nu var konjunkturen på väg upp, ölet blev en succé och David kunde så småningom flytta tillbaka till sitt nyinköpta gods i Skottland. Han behöll dock sitt blomstrande företag och använde en del av inkomsterna till att bygga upp bostäder, badhus, skola och en kyrka till sina arbetare runt bruket i Klippan.
Göteborg är fortfarande är Carnegie Porters nav i världen, trots att ölet bryggs på annat håll. Här finns en kulturhistorisk förening som vårdar, sprider och provar den mörkbruna överjästa brygden. Och på hotel Novotel, inhyst i Klippans gamla bryggeri håller man Carnegies fana högt i hotellets bar. http://www.novotel.se/
Så till sist ett enkelt, icke-juligt recept på en förrätt där portern får ha en samlande roll.
Blåmögelost med porterdressing
4 personer
200 gram god blåmögel
1 1/2 dl Carnegie Porter
1 dl balsamvinäger
1/2 dl flytande honung
1/2 dl valnötsolja
2 kvistar blekselleri
1 stort päron
1 gul paprika
valnötter
Koka ihop porter, balsamvinäger och honung tills det återstår en tredjedel. Låt svalna. Tillsätt oljan.
Skär grönsaker och päron i strimlor. Lägg dem i botten på varsin assiett. Ringla över dressingen. Skär mögelosten i trianglar och placera på toppen. Garnera med valnötter.
Given dryck: Carnegie Porter
Godis när julen är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar