Finns det något så schämmigt på julbordet som burköl? Spelar ingen roll att innehållet är maltat och humlat i invecklade processer. Förpackningen signalerar ett ostädat Rålambshovsparken en tidig morgon efter det att halvvuxna kids festat om kvällen innan. Eller blöt rockfestival nånstans på vischan.
Nåja, en jul kan ju också vara blöt. Men det måste väl ändå vara lite stil på ölandet. Tycker jag. Alltså dukar jag med vackra flaskor med fina etiketter och gärna varierande smaker. Sill och skinka tarvar ofta differentierade flytande tillbehör för att mat och dryck ska harmoniera.
Som mångårig före detta öltestare i DN:s ölpanel har jag haft förmånen att få träna smaklökarna , vilket inte innebär att jag på något sätt kan belastas med epitetet ölnörd. Tvärtom var, och är jag fortfarande, mest förtjust i en god ljus lager- till skillnad från den övervägande manliga testgruppen där de djupa smakbrytningarna och den hårda beskan nästan alltid fick högsta poäng.
Årets provning av de bästa julölen, publicerad i den utmärkta julmatsbilagan, är inget undantag. Bäst i klassen är inte förvånande en stöddig ale från rosade Oppigårds bryggeri i Dalarna. Överlag är också poängen högre för de små svenska bryggeriernas julbrygder av ale-variant än de mer tradtionella mörka lager som erbjuds från de stora bryggarna.
Säkert har panelen gjort bra och väl underbyggda val- testledare är ju Ulrika Nyström Ljung, välrenomerad och smakkänslig ölskribent på dn.se. Och jag kommer nog att inhandla några flaskor av Hedemorabryggeriets femtaggare. Men i övrigt tänker jag hålla mig till ett enda bryggeri i år, nämligen Spendrups. Deras julölssortiment blir bara bättre och bättre för vart år och visar på en spännvid som få andra bryggerier.
Vid den alltid lika trevliga julölsprovningen nyligen, tillsammans med familjen Spendrup, fick vi församlade smaka på 6 inbördes divergerande brygder till lika många olikartade smaker av jul, signerade Gustav Trädgårdh, Årets kock 2010.
Spendrups Bryggeri Julbrygd med kraftig maltsmak serverades till en lågtempererad äggula på rostad kavring och Kalixlöjrom. Mariestad Julebrygd med sin försiktiga beska och lätta sötma följdes av en löksill med gräddfilsgelé ( sic!). Bryggeriets Julspecial höll tartaren på anjovis, pepparrot och vaktelägg stången. Den rökiga, maltiga Pistonhead Chimney presenterades till sotad lax med kummin, fänkål och prästost. Wisby Julbrygd, finstämd men med tydlig humlebeska ingick trolovning med en terrine på älg och vildsvin, Och till sist Wisby Sleepy Bulldog Winter Ale, fylligt mörkrostad, tillsammans med en mörk chokladmousse, pepparkaka och karamelliserad clementin.
Terrine på älg och vildsvin.
Favorit? Svårt val, men Mariestad fick mina smaklökar att dansa runt julgranen i sann Fanny och Alexanderanda. Och maten? Ingen tvekan där: Långbakad äggula ( 62 graders innetemperatur) var en verklig hit!
Dock inget jag tror jag klarar av till julbordet. I år ska jag istället pröva en kycklingleverpaté med gelétäcke och äppelhack. Skulle tro att Mariestaden fungerar även till den rätten. Eller...????
Dagens tips: Läs hela DN:s julölstest på www.dn.se/mat-dryck/ol/god-julol-1.1220935
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar