Vurm för vinbär

Medan ni väntar på något gott, begrunda denna bild på nyplockade saftiga svarta vinbär i sin rostfria hink, (en något tillrättalagd travesti på Ingmar Bergmans slutord till varje avsnitt av teveserien "Scener ur ett äktenskap, om ni minns). Är det inte en vacker syn, nästan i paritet med en tavla av Philip von Schantz - eller hur? Lägg näsan nära, dra in de härliga aromerna som stiger ur hinken och fröjdas åt att snart har du, med en gnutta besvär, råvaran till den godaste sylt som våra selenfattiga jordar i Sverige kan bjuda på. ( Nåja, åkerbärssylt är ju ett strå vassare, men var hittar man de bären?)

På rätt plats i rätt jord är dessutom vinbären de bussigaste buskarna du ha i din trädgård. Vid skördedags dignar bärklasarna under sitt täta, mörkgrönt doftande bladverk och en tiolitershink blir snabbt rågad.
På fel plats däremot, dvs i kölddrag, för nära stora träd och i torftig jord demonstrerar de med ynkliga grenar , spretande blad och glest bevuxna bärställningar.

Så ser min ( enda) buske ut, sommar efter sommar. Hos Berne däremot, ni vet Kungen av Lök, finns det så mycket bär att när familjen plockat sin ranson för hela vintern och barnen dessutom varit där och försett sig, då är det ungefär lika mycket kvar.

Så, för att inte bara fåglarna ska få njuta av frukterna av hans gröna fingrar, delar han generöst med sig av skörden- och hjälper till att plocka !

Så nu vilar 20 liter av det svartlila guldet i min frys i väntan på att malas ner till supernyttigt, lättsockrat juicekoncentrat. Gott att bara späda ut med lagom mängd vatten. Eller som ett syrligt sting i morgonens fruktsmoothie. Det blir säkert över till sylt också.

Dagens tips: Googla på Hirams svartvinbärssylt så har ni ett suveränt recept.