Vi går till torgs

Med vissa undantag. Ni vet vad som brukas bjudas ut på marknader. Tingeltangel, kopior på Foppatofflor, importerade plastleksaker, t-tröjor med olika slags tryck, kanske lite hemgjorda sylter. Det mesta utan större värde.

I Banyuls sur Mer och småstäderna runt omkring har marknaderna en betydligt mer pragmatisk roll i för invånarna. För det första är de regelbundet återkommande. Varje torsdag och varje söndag ställer de ambullerande handlarna upp sina vagnar och stånd på marknadsplatsen mellan kyrkan och järnvägen. För det andra kan Banyulsborna ( och gästande turister förstås) handla sånt som faktiskt behövs i vardagslivet: Färskt kött och kyckling, charkuterier, bröd, ostar, grönsakeroch frukt, olivolja, ibland fisk. Dessutom kläder och skor, hushållsartiklar, blommor och textilier.

Billigt? Nja, inget är särskilt billigt omräknat i den svaga svenska kronan. Men trängseln framför stånden av "husmödrar" i varierande åldrar talar ändå för att priser och kvalitet på marknaden kan konkurera med stadens stationära livsmedelsbutiker. En del av utbudet är dessutom småskaligt lokalproducerat, ibland med ekologiska förtecken.

Så när kyrkklockorna denna soliga, varma söndagförmiddag väckt liv i oss sömndruckna själar, tar vi den obligatoriska bastkorgen över armen för att se vad torghandeln har att bjuda på . Lufttorkade små knubbiga salamikorvar- absolut! Opatöriserad hårdost på ko- och getmjölk från Pyreneerna - dyr men med en distitinkt nötig smak. Små söta kvisttomater, odlade i jord, inte i växthus. Granna kronärtsskockor, som ska serveras kokta med smör från Bretagne. En redig bit av det kolossala rågbrödet, som handlaren försäkrar att han bakat alldeles själv. En varm, grillad kyckling- "vill ni ha extra av marinaden?" Ja, vi tar väl lite svarta oliver också.

Lunch? Nej vi sparar oss till en sen söndagsmiddag i sällskap med ett rosévin, helst från Colliore.

Det får bli starkt kaffe och nybakt croissant så länge.

Och i morgon åker vi till en av Frankrikes bästa fiskmarknader. Följ med!