Glädjens brygd.När smakar öl som bäst? Hvergang?
Ja möjligtvis, om man man tillhör skaran som endast bryr sig om YPK-faktorn.
Vill man däremot verkligen uppleva hela spektrat hos denna ädla dryck kräver den sin rätta omgivning. Nämligen ett glas som lockar fram de karaktäristiska aromerna från malt och humle, inte bara fungerar som ett transportmedel till munnen.
Visst är den gamla sejdeln på bilden här ovan kul ( och ett mycket kärt minne från ölprovarna på DN). Men likafullt är den hopplös som bärare av ölets facetterade doft-och smakpalett.
Samma sak gäller de tjocka glassejdlarna eller de vanliga tjocka höga glas med bryggeriets logga, som ofta används på våra pubar.
Ungefär så här gick funderingarna när vin- och dryckesexperten Bengt-Göran Kronstam, formgivaren Erika Lagerbielke och den entusiastiske bryggaren Johan Spendrup på Gotlands bryggeri strålande samman för att hitta det ultimata ölglaset. Efter åtskilliga tester landande man till slut på tre glas: Ett avsmalnat rundat för pils, ett rakryggat för ale och en mer sammanhållen bullig kupa för porter.
Orrefors raka aleglas i serien Differense,
formgivet av Erika Lagerbielke.
Glasen, hantverksmässigt elegant skultpterade av de skickliga glasblåsarna på Orrefors, premiärvisades- och provades- häromdagen på en presslunch. Och visst fungerade konceptet!
Ur pilsglaset, fyllt med Spendrups Old Gold, steg en behaglig doft av typisk tjeckisk humle som
märkligt nog försvann om samma öl hälldes i aleglaset. Och det fruktiga Sleepy Bulldog Pale Ale kom helt till sin rätt i den något överaskande raka formen på aleglaset, liksom den mustiga, alkoholstarkare portern från Mariestad i sin trindare design.
Men budskapet denna dag var också tvåeggat. Ett gott öl i ett passande glas är inte en solitär doft- och smakupplevelse. Brygden har även sin givna plats som passande måltidsdryck, som alternativ till vin. Vilket bevisades med den meny som kocken Stefan Eriksson, årets kock 2005, tagit fram.
Till den ljusa pilsen serverades en liten läckerbit på alspånsrökt lax (ekologisk givetvis) med dillcréme och citronsmulor. Grillad fläskfilé under rostad mandelcréme och syrade betor kontrade de fruktiga tonerna av apelsin och aprikos i alen och den spänstiga torsken på en bädd av äpple med ostronmajonäs och rostade rågbrödssmulor var en angenäm kombination med restsötman i portern.
Dags att förpassa de otympliga glassejdlarna till återvinning? Kanske det. Öl är ju faktiskt en vacker dryck som förtjänar en vackrare inramning.
Torsk från Barentshav a la Stefan Eriksson.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar