Det tar en timme med flyg eller en kväll och en natt över Östersjön att komma till den stad som genomgått den kanske snabbaste och mest intressanta kulinariska utvecklingen av de nordiska huvudstäderna. Bortsett från ett fåtal lyxkrogar av har Helsingfors krogliv gått från gastronomiskt halvmörker till ett ett glimrande konglomerat av spännande restauranger på mycket kort tid. Idag finns hela ubudet av de vanliga internationella köken- plus det bästa av det ryska, väster om Moskva. Men det som är mest intressant är samtidigt att många av de nydanande krogarna, några av dem Michelinbeströdda, aldrig tappat fotfästet i den finska myllan. Innovativt nytänkande och finska mattraditioner går ofta hand i hand- med betoning på de utmärkta råvaror som Finland är fullt av.
En av de första att ta tillvara och förädla denna tillgång var stjärnkocken Markus Maulavirta på restaurang Nokka. Numer med ny kökschef , men fortfarande ett av de självklara målen för den som vill uppleva en superb måltid, baserad på råvaror från noga utvalda småskaliga producenter.
När jag nu senast besökte den finska huvudstaden var det emellertid varken Nokka, Postres, Chez Dominique, Carma, Demo eller någon annan av de andra gourmetkrogarna som råkade komma först på listan. I stället hamnade vi på inrådan av vår Nina Hackman på en riktig helsingforsk klassiker, ravintola Elit i Tölö, www.royalravintolat.com/elite/index_eng.asp
I över 70 år har denna funkispärla serverat "rejäl och okonstlad mat och dryck", enligt grundaren Ernst Mattas. Köket bjuder således inte på någon haut coutureakrobatik, utan här serveras stolt vällagad förstklassisk restaurangmat med rötterna i den finska traditionen .Som den typiska laxsoppan, mjäll och dillstinn i sällskap med rostat rågbröd. Som sig bör i Mannerheims hemstad, finns vorschmack alltid på menyn, liksom kökets specialitet Tauno Palo-stek, biff med en krämig löksås, döpt efter en av Finlands stora skådespelare ( 1903- 1983).
Själva begick vi husets wienerschnitzel, självklart på kalv och serverad som den ska utan onödiga tillbehör, förutom kapris, citron och nyfriterad potatis ( eller annan variant för den som så behagar). samt en perfekt stekt kalvlever med duchesspotatis.
Då som nu består många gäster av de boende på konstnärshemmet Lallukka strax intill, där skådespelare, musiker och konstnärer, när de väl kommit i åtnjutande av en lägenhet, kan bo billigt och bra till sin död. Det präglas också av det stora antalet tavlor som pryder väggarna. Men att de skulle ha utgjort kompensation för en trevlig kväll bland de konstnärer som finns representerade är en skröna- samtliga konstverk är inköpta i vanlig ordning av restaurangledningen.
Förutom den behagliga funkismiljön, tidstroget renoverad för tjugo år sedan, finns något så ovanligt som ett ett särdeles elegant rökrum med sköna sittmöbler och höga fönster - var hittar man en sådan generositet gentemot det utdöendet släktet rökare någon annan stans i dag?
Gaffeln upp! Och fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar