söndag 13 februari 2011

M som i Manolo

                                              Nyfriterat , knaprigt och lagom spicy.

l
Lättfriterad småfisk rakt upp och ner.

Kallt energilampsljus. Pappersdukar på de tätt placerade borden. Hårda  trästolar som skrapar ilsket mot stengolvet. Hög pratvolym i baren, uppblandad med ljudet från en teve och genomfartstrafiken på gatan.
Ja, Bar Manolo är vad man kallar ett hål i väggen.
Och varför i fridens namn väljer man ett sådant ställe för en utekväll i Almunécar?
För att umgås avspänt med goda vänner? Definitivt.
För att det känns äkta? Obetingat.
För maten? Absolut!
Ty här serveras de lokala råvaror som för tillfälle och säsong finns till hands, tillagade enligt andalusisk tradition, härligt befriade från alla de subversiva  mattrender som utarmat och degenererat allt för många genuina kök i världen.
Nej, jag syftar inte på de elyseiska upplevelser man någon gång kan vara med om på en riktigt bra restaurang där köket är fullt av innovativa ideer, och jag tänker heller inte gå i polemik med de verkliga proffsen. Det är de utslätade, trista halvmessyrer som tyvärr alltför ofta  erbjuds turisterna på s k bättre ställen som jag tänker på.
Alltså,  heder åt  Bar Manolo, där man stolt bär fram det ena rågade fatet efter det andra med husets specialiteter: Calamar, nyfriterad välkryddad minibläckfisk, merlusa, mjälla "småfiskar" under en gyllenknastrig supertunn panyr, gambas, räkor i en het olivolja med örter och till slut en generös mix av lomo de credo, toino, lomo de cordero, biftec och salchicha. Det vill säga nystekt fläsk- lamm -och nötkött samt pepprig korv.
Här finns inga såser eller andra tillbehör som kan dölja eller förvilla, inte heller några inga konstfärdiga uppläggningar för ögats lyst. Bara osofistikerat men kärleksfullt tillagad  mat som under muntert prat sköljs ner med husets bästa Rioja.
Det ger mersmak på regionens råvaror och vad man kan åstadkomma dem dem. Vi besöker Mercado Municipal och bjuds på en privat middag. Fortsättning följer.

 
                                            Så ostajlat det kan bli- men likafullt gott, gott.

                                        


Inga kommentarer: