fredag 18 mars 2011

En liten sväng till Spanien igen




Nötig hårdost på fårmjölk från Baskien.

Det är mycket Spanien nu. Inom loppet av bara sex veckor har jag för andra gången tagit skuttet ( nåja) ner till de södra delarna av detta stora fascinerade land  med sin rika kultur, sitt trevliga klimat och i jämförelse med grannlandet i norr, sitt lättsammare och pratgladare folk. (Okej, det sistnämnda en generalisering, men tolv år som trogen besökare av södra Frankrike ger visst fog för denna slutsats).
Nå, ska sanningen fram blev det inte så värst mycket kultur denna gång, bortsett från en del stadsvandringar  utmed de smala gatorna i de äldsta delarna av Benidorm, Alicante och Altea. Och en och annan regntung sky bäddade tidvis in himmel, hav och palmer i ett musgrått töcken, till våra värdars bekymrade omsorger om att vi inte fick den soldos man normalt kan förvänta sig så här långt söderut.
Men vad gör väl det när det finns god mat och gott vin?! Som en kväll med ostprovning av några regionala specialiteter: Den milda lite syrliga Trouchón från Valencia, den basiska fårosten Idiazabal, stringent, nötig  och fast, den starkt doftande, (Hawartivarning!) lite krämiga Tarta del Casar från Estremadura, ystad på mjölken från Merinofår, uppblandad med pistiller från en vild kaktus, samt den även i Sverige förekommande lyxgetosten Monte Enebro.
Till detta ett rödvin från trakten, Utiel- Requena Riserva 2006, gjord på den lokala druvan Bobal och lagrad i 36 månader, varav 12 på ekfat.  En för mig ny och intressant bekantskap med sin lite gräsiga doft, intensivt röda färg, komplexa smak av mörka bär och stramande tanniner.


En härlig upplevelse var också besöket på restaurang Xorta, högt uppe i byn Guadalest med sin moriska borg och hänförande utsikt. Fullsatt, familjärt och ett fantastiskt  lamm, presenterat i två rediga bitar per portion i rustika lerfat.
Hemligheten bakom den möra smakrika anrättningen är naturligtvis bra råvara. Men också  två timmars långkok på låg temperatur, kryddningen av vitlök, persilja, lagerblad och god olivolja, samt den sista upphettningen i hög värme under 15 minuter, precis innan servering. "Men du får lova att inte berätta det för någon", poängterade vår servitör, son i huset, med ett illmarigt leende.

Rustikt uppe i bergen

Lamm i något mer sofistikerad form avnjöts en annan afton på sobra restaurang Sabor utmed strandgatan i Altea.
Här hade köttet först ungsbakats och sedan gratinerats a la vår julskinka  med en örtpanad. Dekorativt upplagd tillsammans med en lagom liten bit gräddig potatiskaka och en smakrik fond- och naturligtvis till ett pris som motsvarade kökets ansträngningar.

Elegant nere vid strandgatan.

Men paellan, då, Valencias stolthet, känd över hela världen, byggd på traktens speciella ris?!
Nej, den hann vi inte med denna gång, mellan utflykter till Calpes märkliga berg Ifach, saluhallsbesök, sandskulpturerna utmed strandpromenaden i Benidorm, fågelskådning och Carrefours otroliga utbud av vin och mat.
Så jag länkar till YouTube, där ni får en spansk lektion i hur man tillreder en äkta paella- på originalspråket.

Och de som vill pröva viner från Utiel-Requena har Systembolaget två representanter i sortimentet. Båda är dock en blandning av  Bobaldruvan och några andra typiska spanska druvsorter.

Peña Tejo Crianza 2007, nr 22698, 69 kr
Bussus 2007 nr 92031, 224 kr.

Nu tror jag vi stannar kvar i Sverige ett tag .




3 kommentarer:

Cecilia sa...

Kul att ni tog er tid och gjorde denna sväng! Särskilt trevligt för oss har det varit att besöka Alicantes saluhall och ostdisken i Carrefour tillsammans med dig. Har lärt mig massor! Xorxas lamm är en höjdare tycker de flesta.
Cecilia

Riitta sa...

Gunilla! Du är så himla duktig! Det vattnas i munnen då jag läser din blogg! Nu får du packa den lilla väskan och komma med din käraste till Skåne så får vi fortsätta att äta och dricka!

lottabrinck sa...

Då är vi åtminstone två svenska matjournalister som gillar den basiska osten Idiazabal:) Visste inte att den kunde köpas utanför Baskiens gröna dalar.

Och det är ju inte bara att den görs i Baskien, utan mjölken måste komma från en alldeles speciell fårras som bara finns i Baskien...

Osten, oavsett om man väljer den rökta eller den vanligare orökta, ska serveras med kvittenmarmelad! Mums. Det hoppas jag du fick!

Förövrigt, hoppas jag att du hoppar på uppropet om en Linssoppedag den 12 april:;

http://lottabrinck.wordpress.com/2011/03/22/linssoppans-dag-den-12-april/