Sött, salt och silkeslent på Gastromässan.

Sugen på en kopp gott kaffe? Ja, den som besökt årets upplaga av Gastro Nord på Stockholmsmässan lär ha fått sitt lystmäte. Jag tror inte jag någon gång tidigare sett så många varianter av kaffemaskiner, med tillhörande gratis avsmakning.

Samma sak med de söta tillbehören: Belgiska fluffiga våfflor och konstfulla chokladpraliner, skotska kex och biskvier, svenska frukt-och moussetårtor, gräddiga bakelser och pösiga russinbriocher, för att bara nämna några av mässans alla sockerstinna  frestelser.

Men också osötat, i form av bland annat svenska surdegsbröd,  litauiska rågbröd  och franska och italienska brödspecialiteter, som hade en mer framträdande plats än vad jag kan minnas från tidigare gånger. En tillfällighet eller en indikator på den växande cafë-och konditorivågen, tillika vårt nymornade intresse för en rikare och bättre brödkultur? Både och. Kanske.

Trängsel  framför tårtbordet.

Belgiska fluffigheter med kokos.

Våfflor à la Belgique...

......... och dito chokladkonst.

Var så god och välj!

Svensk surdeg på gång.

Litausk rågbrödskultur av bästa märke. 

 Parallellt med det ökade inslaget av förädlat spannmål tyckte jag mig också kunna notera en skinktrend. Förutom de italienska och spanska utställarna, som ju brukar boka montrar på Stockholms bransch- och allmänöppna matmässor för att promota bland annat sina berömda lufttorkade grisskånkar, fanns även Frankrike på plats med avsmakning och demonstration av sin nästan lika berömda Bayonneskinka. Tillika  producenter av svensk lufttorkad dito som nu vill nu kasta sig in i konkurrensen om konsumenternas smaklökar med betoning  på  lokalproducerat och miljövänligt. Frågan är bara om det är ett argument som biter på kräsna sybariter, för vilka inget kan mäta sig med en Jamon Ibérico.

Det som emellertid för mig var det mest intressanta inslaget denna gång ( det bästa till sist) står dock Finland för. I det vackra sjödistriktet Savolax pågår sedan några år ett spännande miljövänligt projekt med uppfödning av den i princip utfiskade  ryska stören. Man använder överskottsånga från Stora Ensos pappersbruk för att värma vattnet i en inomhusanläggning - läs mer på www.careliancaviar.com  -och nu har de första leveranserna av den eftertraktade rommen landat hos några få av Nordens bästa krogar, bl a Noma i Köpenhamn,  Chez Dominique i Helsingfors och Lux i Stockholm.

Nej, jag fick inte smaka på de svarta kornen, bara konterfeja dem. Men jag vet hur underbart silkeslena de är. Jag  hade nämligen turen att få en halv tesked på toppen av den anrättning på mört som Ålands mästerkock Michael Björklund bjöd på ombord på Viking härom veckan (mer om hans kokkonst senare). Och jag väntar med otålig iver på att de snart, snart  ska kunna inhandlas i butik.

Karelsk äkta kaviar.

Nåväl. Av mat allena blir det ingen gastronomisk mässa. För folk i matbranschen är det lika mycket utrustning, inredning och maskiner som lockar. Som självrengörande fettavskiljare, blastchillers, drinkvattenkylare, förslutningsmaskiner, ångkokskåp och andra tekniska nödvändigheter för professionell, kommersiell mathantering.

För en utomstående är det omöjligt att hitta någon trend här. Med ett undantag: Det ser ut som om fyrkantens tid är passerad. Det mesta av restaurangporslinet som visades i april 2012 hade återfått sina vänligt rundade former.
Tack för det.