Vardagssilver

Ät makrill, lyder ropen från våra hälsoexperter, och pumpa kroppen full med nyttiga omega 3-fetter.

Kan väl vara bra för de som bor på västkusten.Vi som håller till på baksidan av Sverige och köper makrill som transporterats hit får visserligen i oss de goda fetterna. Men smakupplevelsen är inte densamma. Makrill bör nämligen ätas nyfångad, den tål helt enkelt inte att vänta på, enligt jämförande studier på plats och härhemma. ( Och konserverad makrill  i tomatsås ska vi inte ens prata om).

Då är det ett säkrare smakval att hålla oss till den odlade laxen. Eller våra ostkustfiskar. Som den prisvärda strömmingen, (inte att förväxla i smak och utseende med sill från Västerhavet, trots att biologerna räknar de båda slagen till samma art).  Inte  lika hög halt av omega-3 visserligen, men ändå ett välkommet tillskott.

Allra bäst är förstås att komma över helt nyfångad strömming. Näst bäst är att leta efter hel strömming i fiskdiskarna, tyvärr inte alltid så lätt. Kanske tycker många matlagare att det är för mycket jobb med att rensa och bena ur, något som livsmedelshandeln anammat och "bjuder" på den färdigfileade.

Inbillat eller inte - själv anser jag att lite av smaken försvinner när fisken får ligga filead  längre eller kortare tid i affären. Att rensa själv är faktiskt a piece of cake.  Dessutom är den hela fisken billigare per kilo. Och att steka den hel, med ryggbenet kvar, panerad i en blandning av ströbröd och grovt rågmjöl, som man gör med vanlig stor sill, är en alldeles förträfflig vardagsmiddag, tillsammans med finskuren gräddstuvad purjo.

Blir det strömming över, jag brukar köpa minst ett kilo åt gången, rensar och filear jag den och fryser in. Vet jag i förväg att den kanske ska gravas eller anrättas dragen på annat sätt, delar jag också filéerna innan de åker in i permafrosten. Okej,  lite hårda blir de, men fullt användbara.

Receptet för dagen är en helt vanlig senapspanerad dragen strömming men med lite annorlunda tillbehör. Den milda fattigmanssparrisen svartrot  utgör en lågmäld men balanserande eskort till den osötade franska senapen, liksom den parmesanblandade smetanan. Någon utfyllnad med potatis behövs inte.

2 personer
12 -14 dragna strömmingsfiléer
4 msk fransk ljus senap
4-5 msk ströbröd
smör
salt och peppar
4 stora svartrötter
olivolja
1 dl smetana
1/2 dl riven parmesan
citronpeppar
2 msk finhackad persilja

Börja med att blanda smetana, parmesan, lite salt, citronpeppar och persilja.
Skala svartrötterna under rinnande vatten, dela dem i två eller tre delar och lägg dem vartefter i citronvatten. Koka upp rikligt med vatten och lägg i svartrötterna. Låt koka på svag värme i ca 20 minuter.Känn med en träpinne om de är genomkokta. Tag upp, spola av med kallt vatten och lägg på handduk eller hushållspapper.
Salta och peppra strömmingsfileérna- obs senapen är salt så var försiktig. Pensla med senap och vänd dem i ströbröd. Smält rikligt med smör i en stekpanna på medelvärme och stek fiskarna frasigt gyllenbruna.
Värm olivolja i en annan panna, torka av svartrötterna och glasera dem i oljan tills de fått lite färg. Servera med smetanan.
En välhumlad ljus lager, t ex Slottskällans Slottslager eller East River Lager från Sigtuna Brygghus, gör strömmingen extra rättvisa.