"Vila med mig på gröna ängar; vi har mogna frukter, mjuka kastanjer och mycken färsk ost." Vergilius 42 f. Kr.
Visar inlägg med etikett Recept grönsaker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Recept grönsaker. Visa alla inlägg
tisdag 29 maj 2012
Svart på vitt
Eftersom hittarecept.se har problem med att många recept försvunnit , inte bara från min blogg, så kommer jag att reprisera några av de blogginlägg som tidigare hört till de mest klickade. Här kommer svartrötterna.
Vad ska vi värma oss med till middag? En köttgryta? Nej inte igen. En quiche lorraine? Hade vi förra veckan -dessutom saknas de oumbärliga endiverna till salladen. Ugnsbakad lax? Det är bara en i familjen som gillar. Spagetti bolognese? Hallå, var är fantasin?
Men vänta. Det ligger ju en trave svartrötter i grönsakslådan. Och dessutom finns det ett oöppnat paket lufttorkad skinka. Det får bli Schorseneren, traditionell belgisk mat av bästa märke, som An Delanghe, flamländska till börden, numera stockholmare, lärde mig uppskatta i samband med ett matreportage som jag gjorde med henne i DN för några år sedan.
På svenska heter rätten något mer prosaiskt ostgratinerade svartrötter. I Belgien, som är största exportlandet av denna goda rotfrukt, använder man antingen gruyere eller oud-brugge, men en långlagrad prästost är , enligt en från Schweiz inflyttad bekant, "nästan" i klass med alplandets förfinade hårdostar. Själv anser jag att den ger en lite mer stingsyrlig smak åt anrättningen.
Och så lite fakta: Svartroten , vars anor går tillbaka till 1700-talet, innehåller en hel del nyttigheter, som te x en god portion järn. Den har också en hög slemhalt vilket sägs vara bra för magproblemav olika slag, något jag inte avser att leda i bevis. Däremot har den en garanterat trevligt mild smak och en mjäll textur som står fint mot sältan i en lufttorkad skinka av god kvalitet.
Alltså, fram med de cigarrliknande rotfrukterna och en stor skål med vatten blandat med saften av en halv citron. På med vattenkranen och börja skala. Det tar sin tid - en utmaning för medelsvensken som ägnar högst 15 minuter åt att laga middag. I med de delade rötterna i vattnet vartefter, så att de behåller sin vita färg. På med en stor kastrull vatten på spisen. Ner med värmen till sjudnivå när vattnet kokat upp. I med rötterna i cirka 15-20 minuter. Låt rinna av.
Smält smör och red med mjöl. I med mjölk , rör och låt koka på svag värme i 5 minuter. Så salt vitpeppar och en gnutta riven muskot. Bort med kastrullen från plattan och till sist i med drivor av riven, lagrad hårdost.
Smöra en elfdfast form. Lägg i rötterna och täck med ostsåsen. Strö över lite extra riven ost. Låt stå i ugnen på 250 grader 10-15 minuter tills rätten fått en fin skorpa. Servera med skivor av den lufttorkade skinkan.
Måtten är för 4 personer: 1/2 kg, svartrötter, saften av en halv citron, 1 msk smör, 1 dryg msk mjöl, 2 dl röd mjölk, 2 - 3 dl riven ost samt salt, vitpeppar och muskot efter smak.
Dagens tips: Gå in på Ans hemsida
http://www.belgodeli.sedär/ där ni hittar tips på belgiska delikatesser och utvalda belgiska öl.
onsdag 15 september 2010
Druvgurka med sting
"Där gurkor växa skall kvinnor ej vara
för de vill ej växa när de kommer nära dem,
och mest har de sina andra sysslor"
Syftningen är ju inte helt glasklar. Men nog menade Peder Månsson, biskop i Västerås,som författade dessa antifeministiska rader, att gurkor stannar i växten om det kommer kvinns i närheten och inte tvärtom.
Året var 1524 så gubben må vara förlåten och fallet preskiberat. Vad värre är- jag känner bara manliga gurkodlare, exakt räknat två stycken. En i Roslagen och en i Varberg, den senare en av mina bröder, båda med osedvanligt gröna fingrar. Men jag är helt övertygad om att dagens kvinnliga odlare inte behöver oroa sig för dvärgväxt.Tvärtom. Jorden är ju en Moder.
Själv har jag ännu inte vågat utmana de manliga krafterna från förr utan har inhandlat mina gulliga Västeråsgurkor i butik för egen inläggning. På köpet har jag skaffat mig lite historia.
Gurkodlingen i Västerås lär gå tillbaka ända till 1500-talet, men det var först på 1700-talet som den kom igång i större skala med hjälp av munkarna i stadens kloster. Odlingsarealerna växte under 1800-talet och verksamheten expenderade fram till tiden för första världskriget.
Gurkorna saltades elller syltades som man sade, dvs de jästes eller mjölksyrades. Det var först i mitten av 1800-talet som man började använda socför ker och ättika. Stadens sista gurksalteri lades ner 1914 och inte förrän 80 år senare etablerades ett nytt gurksalteri - som också tillhandahåller ättiksvarianten.
Det här receptet har jag fått från bror Mats, vars stora passion är hans kolonilott. I original är det en mycket större sats, tänkt för egenodlare. Jag har bantat ner det till en glasburk, mer går inte åt härhemma. Men självklart går det att både dubblera och fyrdubbla för storkonsumenter.
. 1/2 msk salt
1/2 lagerblad
1/2 kg västeråsgurka
225 gram socker
2 1/2 dl vatten
1 grad 24 procentig ättika ( se på flaskan)
en kvarts stor gul lök
3 vitlöksklyftor
1/2 röd chili
1/2 msk gula senapsfrön
ev lite dill
Skiva gurkorna, lägg i väl rengjorda glasburkar. Finhacka löken, vitlöken och chilin och lägg i
Koka upp lagen. Häll över gurkorna . Låt stå till nästa dag , då senapsfröna läggs i + ev lite dill.Förvara svalt och låt gurkinläggningen mogna i några veckor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)