Lyrik i fast och flytande form

                                               
                               
För snart fem år sedan öppnade Grand Hotel sin nya Cardierbar i Franska matsalens gamla lokal. På förhandsvisningen för medierna serverades barens temeny och jag minns att jag tänkte, att det här var bara några få snäpp under Browns Hotel i London. Bättre Afternoon Tea går nog inte att få i Sverige.

Sedan dess har jag varit på besök ytterligare en gång och förblivit imponerad. Så även denna tredje sittning.
Allt är perfekt, från den artigt vänliga servicen och den sobra miljön med bekväma fåtöljer och utsikt mot slottet, till dukning med tekannor i nyysilver, tygservetter, generösa koppar och kakfat i tre etage.
 Men det viktigaste är ändå eftermiddagens huvudrollsinnehavare: Das wohltemperierte Klavier som döljer sig i kannan. Och poesin av sött och salt som tronar på kakfatet.

 Överst ouvertyren : två sorters mulliga små ljumna scones, den ena naturell med råsocker, den andra smaksatt med ljuvliga macadamianötter och vit choklad. Till detta en bricka med halvflytande tillbehör som färskost med vanilj, marmelad på blåbär och björnbär, en förförisk curd på kalamansi, (en sötsur citrusfrukt av aisatiskt ursprung), vispgrädde och rört smör. Inte samma feta smakbrytning som clotted cream, men den är  kanske  för tidsödande att tillverka för köket.

Där under de kalla bröden. En minirulle tunnbröd  med innanmäte på en kräm på Karl Johan och färsksaltad gurka från Kinda, den obligatoriska skagensnitten, ett härligt segt surdegsbröd, under vilket gömmer sig varmrökt lax med citron och till sist ett finger kavring  med flatrökt sotarskinka i tomatchetney.

Rinner snålvattnet till?

Vänta bara. Det supersöta postludiet är lika delar fröjd för gom som för öga.  Amarettin har den mjuka seghet som får ent mandelbiskvifan att le saligt. Pannakottan på tonkaböna i sällskap med en chokladpinne charmar även en skeptiker av denna banala dessert. Hallonmoussen med lichi och en illgrön pistagemacaron är ett minimästerverk rakt av. Och den lilla stubben vallmo- och citronkaka i all sin anspråkslöshet  en värdig avslutning på denna tebjudning.
Men nånting finns det väl att invända mot?
Det ska i så fall vara Grand Hotels egen teblandning. Varför söta ett svart gott te med apelsin och citron?
Nåja, det är ju en smaksak. Och de alternativ som står till buds är utmärkta, vältempererade och tillagade enligt tekonstens regler.
Vad väntar ni på?